Sprungen ur en dimma,
djup och outgrundlig,
outforskad och tät.
En enda,
frostbiten vildros.
Bland snåriga klippor.
En stråle månsken,
förgyller dess ljusa kronblad.
Älskad av livet.
Dold i luftens täta hölje.
En svag, men fager röst.
Letar rätt på säkra stigar.
Tills vi når en glänta.
Folktom.
Nära skyarna.
Vi är vakna, nakna,
omslutna,
upplysta,
uppvärmda.
I en tyst, enad tilltro
till vår vänskap
och vår värld.
~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar