Det är grått och rått i skåne.
Som ett riktigt novemberrusk.
Kallt är här.
Ljudet av myllans dova röster,
tränger svagt igenom tystnaden.
Ett tåg anländer till perrongen
och folk stömmar till.
Det är bråttom till Nils Poppe.
Han är ett pågatåg som ska ta pendlarna
vidare till Lund, Malmö och Köpenhamn.
Det är morgon i Hässleholm.
En knytpunkt för många individer,
men här en i mängden.
Resenär,
på väg till något.
Kanske på väg ifrån något.
Dimman lättar
och ljusa, sköra strålar
letar sig tappert fram.
Det värmer de väntandes.
Långsamt tänds ett hopp i ögonvrån,
lyser ett försiktigt och trevande leende sig fram.
Väntan blir lite lättare och artigheten lite skarpare.
Det är nästan, nästan en riktigt trevlig morgon.
Kaffet letar sig fram till näsborrarna,
tidningens blad vänds fundersamt.
Inne på tåget är det tyst.
Folk är trötta,
men det känns bra.
Solen har väckt våra slumrandes hjärtan.
Från högtalarna strömmar mjuka toner av enya...
only time...
Tåget puffar vidare längs öppna vidder
och små samhällen.
Det är en tidig morgon i Skåne.
1 kommentar:
Mm, just så fin kan en tågmorgon vara även när det är vintergrått o den råa, fuktiga skånska vinterkylan tränger sig innanför kläderna medan man väntar på tåget...
Kram ma
Skicka en kommentar